Jonas Lidström, 3 juni 12:00
Dagens välkända artister är inte sällan gårdagens hoppfulla linslöss.
Dagens välkända artister är inte sällan gårdagens hoppfulla linslöss. I den rådande Youtube-eran så finns ofta de första stapplande stegen i en popstjärnekarriär upplagda någonstans på nätet för allmänt beskådande.
Även om det oftast finns en anledning till att personerna inte slagit igenom vid en tidigare tidpunkt, så finns det en lockelse i att få möta stjärnorna som de var medan de fortfarande bara var ”vanligt folk”. En lockelse med ansenlig kraft, att döma av hur enormt framgångsrik hela Idol-industrin blivit med sin ständigt återupprepade saga om Stjärnan som föds.
2010 års mest tongivande popprofil kallar sig för Lady Gaga. I hennes fall vimlar internet av foton och klipp från tiden innan genombrottet, vilket även gör Lady Gaga till en dominerande sökträff om man googlar efter stjärnor innan de blev stjärnor. Jag gillar det här youtubeklippet på Stephanie Germanotta innan artistnamnet kläcktes, filmat under en talangjakt på New York University. På ett sätt visar det Gaga som en vanlig tjej som helt enkelt är duktig på sjunga. Fast det är också nånting med det som skvallrar om de rymdvarelsemässiga kvaliteter som längre fram skulle komma att bryta fram med full kraft.
En tidlös favorit är annars det här klippet på slarverrock-ikonen Pete Doherty, långt innan helspons på Dior Homme-utstyrslar och drogrehabiliteringar. Här är han bara en glatt plirande lustigkurre som köar för att köpa en Oasisplatta på releasedagen. Notera den perfekt tajmade smörgåstuggan mot slutet. Ett stilgrepp värdigt en ung John Lennon.
Sen finns det förstås de som inte bara råkat fastna på video, utan även haft andra nätaktiviteter för sig innan showbiz-karriären snurrade igång.
Vampire Weekends übersmarte sångare och textförfattare Ezra Koenig hade en blogg som outlet för sina funderingar om högt och lågt, långt innan bandet bildades. Om man lyssnat en del på Vampire Weekend-skivorna är det rätt fascinerande att pussla ihop influenskartan från Billy Joel och Bryan Adams första singel till de vid tidpunkten allra nyaste rytmerna från Jamaica, afrikansk pop och Bollywood-hits. Men framförallt är den unge Koenig en rätt så briljant och underhållande populärkulturskribent som behandlar allt ifrån fenomenet ”post hippy domesticity” i amerikansk film och musik, via en analys av olika former av fejkad punk, till nonsensämnen som självlysande skor.
Tipsa gärna om andra fynd på samma tema här nedan i kommentarsfältet!
